Celta Vigo chockar Real Madrid – Elche och Espanyol stärker sina lägen
Det handlar om La Liga och omgång 15 i grundserien. Fyra lag höll i bollen hemma, två fick jaga. Tre matcher spelades och varje resultat flyttade små men tydliga bitar i tabellen.
Tabelläget efter omgång 15
Efter dagens matcher sitter Barcelona kvar i serieledning, med Real Madrid som närmaste jagande lag trots förlust på hemmaplan mot Celta Vigo. Villarreal och Atlético Madrid följer bakom och håller kvar greppet om platserna precis därefter.
Strax under toppen har Espanyol nu 27 poäng efter sin tredje raka seger och kliver upp som tydlig utmanare bakom de fyra stora. I mitten samlas Elche och Celta Vigo på 19 poäng vardera, medan Valencia, Sevilla, Girona och Rayo Vallecano rör sig i små steg utan att ta något större språng.
Längst ner i tabellen hittar vi fortsatt Real Oviedo och Levante, medan Girona halkar nedåt efter en tung kväll. Skillnaden mellan mitten och den nedre delen är fortfarande liten nog för att ett par bra eller svaga omgångar snabbt ska ändra läget.
Elche vs Girona 3 – 0
Låt oss börja i Elche, där eftermiddagsljuset låg platt över Estadio Manuel Martínez Valero när hemmalaget tog emot Girona. Elche kom in i matchen med flera kryss bakom sig och en färsk förlust mot Getafe, men också med känslan av att de hänger med poängmässigt. Girona hade med sig oavgjort mot både Real Betis och Real Madrid, vilket ändå pekade mot en ganska jämn match, även om oddsen lutade åt hemmalaget.
Nyckeln? Elches balans mellan tålamod med boll och aggressivitet när lägena dök upp. Redan från start såg vi hur hemmalaget försökte flytta bollen metodiskt genom mittfältet, ofta via enkla passningar längs marken för att få Gironas mittfält att kliva ur sin position. Det gav Elche kontroll över tempo och rytm, även om de första 30 minuterna inte bjöd på några större chanser.
Matchens första tydliga vändpunkt kom i minut 17 när Bryan Gil drog på sig ett gult kort efter en sen tackling. Det var ingen hård smäll, men det satte en ton: Girona kom ofta en halv sekund för sent in i duellerna. Titta på hur Elche efter det började vända spelet snabbare, ofta ut mot kanterna för att utnyttja det extra utrymmet när bortalaget hamnade fel i pressen.
1-0-målet i den 40:e minuten kändes därför logiskt, även utan att vi har exakta xG-siffror framför oss. German Valera avslutade ett anfall där Elche hade flyttat upp laget steg för steg. Passningsspelet före målet såg ut som att flytta möbler i ett trångt rum: först en sidledsflytt, sedan en liten öppning, till sist en rak passning genom mitten. Valera fick bollen i ett halvrum, tog en kort touch och avslutade lågt. Girona hade fallit långt ned, men deras restförsvar var passivt och ingen hann ut för att störa skottet.
Efter paus var frågan om Elche skulle skydda ledningen eller gå för mer. Svaret kom snabbt. I den 51:a minuten gjorde Rafa Mir 2-0 efter att Elche fångat upp en andra-boll strax utanför straffområdet. Återigen såg vi hur hemmalaget var först på lösa bollar. Girona försökte lyfta laget, men linjerna var isärdragna: backlinjen föll, mittfältet stod kvar och anfallarna pressade halvhjärtat.
Bara sex minuter senare var det dags igen. 3-0 i minut 57, åter genom Rafa Mir, och matchbilden var i praktiken avgjord. Girona såg ut att ha tappat tron på att kunna komma tillbaka. Elche kunde då spela mer kontrollerat, växla tempo och använda enkla trianglar vid sidlinjerna för att stressa ned matchen. Hemmalaget tog inga onödiga risker med bollen, vilket passade bra med den tydliga resultatfördelen.
Girona svarade mest med frustration. Två sena gula kort, för Juan Arango i den 85:e minuten och Ivan Martin i den 87:e, blev symboler för en kväll där gästerna kom mer i kontakt med domarens block än med Elches straffområde. De få anfallen som faktiskt byggdes upp strandade ofta på att den sista passningen saknade precision.
Om vi ser bakåt på inbördes möten har Girona haft ett tydligt grepp de senaste åren, med segrar både i ligan och cupen, ofta med två gjorda mål. Just därför sticker 3-0 ut för Elche. Det här var inte bara en seger, utan också en sorts revansch för förlusterna 0-2, 0-2 och 1-2 i de senaste duellerna. Skillnaden i målskillnad i tabellen – Elche nu på +1 och Girona på -16 – förstärker bilden av två lag som rör sig åt olika håll just nu.
För Elche innebär trepoängaren att de stabiliserar sig i mitten av tabellen, med sju oavgjorda men bara fyra förluster på 15 matcher. Formen på hemmaplan mot lag likt Girona, Celta Vigo och Athletic Bilbao bygger en stadig grund. Girona å sin sida halkar ned mot den nedre delen av tabellen med endast två segrar hittills. Med tanke på att oddsen inför matchen redan gav Elche ett litet favoritskap, är resultatet i första hand övertygande snarare än chockerande – men siffrorna 3-0 ger ändå en tydlig signal om styrkeförhållandet just nu.
Valencia vs Sevilla 1 – 1
På Mestalla blev kvällen mer tät än sprakande. Valencia och Sevilla känner varandra väl från en rad jämna möten de senaste säsongerna: 0-0, 1-1, 1-0, 1-2. Mönstret är tydligt – små marginaler, få mål och ofta matcher som lever länge. Oddsen pekade mot ett knappt övertag för Valencia inför avspark, inte minst tack vare hemmaplan och en något stabilare formkurva.
Första halvlek följde nästan manualen för ett klassiskt möte mellan de här två klubbarna. Båda lagen satte ganska försiktiga pressmönster, där anfallarna styrde bollen åt ett håll snarare än att gå fullt ut. Det gjorde att mycket av spelet hamnade runt mittlinjen. Valencia försökte nå fram med tidiga bollar mot sina forwards, medan Sevilla sökte längre anfall via kortare passningar centralt.
Chansmässigt var det jämnt. Vi har inga exakta siffror på förväntade mål, xG – alltså ungefär hur bra chanser som skapades – men känslan var att inget av lagen tog sig till många riktigt farliga lägen. Valencia hade ett par skott utifrån, Sevilla några inspel som rensades undan i sista stund. Hemmapubliken bar ändå laget framåt, och varje vunnen duell i halvrummet möttes av en kort applåd snarare än stort jubel. Det passade matchens ton.
Efter paus skruvades intensiteten upp något. Valencia tog initiativet genom att flytta fram ytterbackarna lite högre i uppspelen, vilket tvingade Sevillas yttrar nedåt. Nyckeln här var hur hemmalaget vågade lämna kvar sin sexa, den sittande mittfältaren, ensam centralt för att istället fylla på med fler löpningar runt straffområdet. Det gav tryck, men också risker bakåt om Sevilla skulle få tag i en kontring.
Målbilden blev ändå väntad: ett jämnt resultat, avgjort av detaljer. När Valencia väl tog ledningen – efter en sekvens där de vunnit en andra-boll utanför straffområdet och fått in bollen på nytt – kändes det som belöning för ett litet övertag i duellspelet. Sevilla såg då ut att stå inför ännu en tung bortamatch efter tidigare förluster mot Espanyol och Atlético Madrid.
Men här vände det delvis. Sevilla justerade genom att lyfta upp en av sina centrala mittfältare högre, nästan som andra-forward, för att sätta tryck mot Valencias mittbackar. Det gav mer närvaro i straffområdet, och till slut kom kvitteringen. Ett inspel från kanten, tveksam rensning, och bollen hamnade framför en Sevillaspelare som kunde styra in 1-1 på nära håll. Inte bländande, men helt enligt den typ av matcher som lagen ofta spelar mot varandra.
Historiskt sett passar resultatet in i raden. Det är fjärde oavgjorda på de fem senaste ligamötena lagen emellan på Mestalla. Snarare än att vara en skräll eller ett stort trendbrott, bekräftar matchen bilden av två lag som ligger nära varandra i nivå just nu. Oddsen som gav Valencia ett knappt favoritläge speglas i att de ledde en period, men Sevillas kvittering gör att helheten lutar mot ett rättvist kryss.
För Valencia innebär poängen att trenden med täta matcher fortsätter. De står nu på tre segrar, sex oavgjorda och sex förluster. Det stabila, men försiktiga, mönstret gör att laget varken tar stora kliv uppåt eller faller fritt. Poängen mot Sevilla följer efter kryss mot Rayo Vallecano och seger i derbyt mot Levante – en svit som lugnar läget något efter tydliga förluster mot Real Madrid och Villarreal.
Sevilla, som hade två raka förluster inför kvällen, får med sig ett resultat som åtminstone bromsar fallet. De står fortfarande med fler nederlag än segrar, men har samtidigt minnen av att kunna slå lag som Barcelona, Osasuna och Rayo Vallecano under hösten. Om något visar matchen på Mestalla att laget fortfarande har förmågan att resa sig i slutet av jämna matcher, vilket kan bli viktigt framöver.
Läs mer om Valencia vs Sevilla >
Espanyol vs Rayo Vallecano 1 – 0
Kvällen i Barcelona-området bjöd på en match där små justeringar gjorde skillnad. Espanyol tog emot Rayo Vallecano med två raka segrar i ryggen och ett gryende självförtroende. Gästerna kom från en rad täta matcher – 0-0 mot Real Madrid, 1-1 mot Valencia – som visat att de kan stänga ned starka motståndare, även om målproduktionen varierat mycket.
Inbördes möten har de senaste åren ofta lutat åt Espanyol, särskilt på bortaplan med klara 4-0 senast i Madrid. Samtidigt hade Rayo tidigare lyckats vinna på RCDE Stadium. Det gav en känsla av att båda lagen bar på minnesbilder av matcher som gått åt deras håll. Oddsen gav ändå Espanyol ett visst övertag, främst tack vare formen på hemmaplan.
Första halvlek präglades av en tydlig struktur från Espanyol. De försökte skapa överbelastning på kanterna, det vill säga flytta över flera spelare till samma sida för att hitta kombinationer runt Rayos ytterbackar. Rayo svarade med ett kompakt försvarsspel där mittfältet höll smala avstånd inåt, vilket tvingade Espanyol att spela mycket runt snarare än igenom.
Det innebar att de riktigt klara målchanserna uteblev under de första 45 minuterna. Espanyol hade längre anfall, fler inlägg och ett par lägen på andrabollar efter fasta situationer, men skotten som nådde mål var oftast enkla för målvakten att hantera. Rayo hotade mest genom snabba omställningar, där en vunnen nick eller brytning snabbt följdes av ett långt uppspel mot yttrar eller central anfallare.
Efter paus såg vi en liten förskjutning. Espanyol började sätta in sin första press högre upp i planen. Anfallarna gick tydligare in i pressfällor – de styrde Rayos uppspel mot ena kanten, där resten av laget redan var på väg fram. Effekten blev att gästerna allt oftare tvingades slå bort bollen, och Espanyol kunde fortsätta bygga nya anfall från mittplan.
Målet som avgjorde kändes därför mer som en följd av ett mönster än som en enskild blixt. Efter ett längre tryck, där Espanyol flyttat över många spelare mot högerkanten och sedan snabbt växlat kant, kom ett inlägg som Rayo inte klarade att rensa bort ordentligt. En hemmaspelare plockade upp bollen i utkanten av straffområdet och avslutade lågt mot bortre hörnet. 1-0 på tavlan, och RCDE Stadium fick en kort men tydlig urladdning.
Rayo försökte svara genom att lyfta upp ytterbackarna högre och skicka in fler bollar mot straffområdet. Men Espanyols restförsvar stod bra placerat; mittbackarna tog höjd för djupbollar och de defensiva mittfältarna plockade upp andra-bollarna. Hemmalaget styrde temposänkningen genom längre perioder med kortpassningsspel, och varje vunnen frispark på offensiv planhalva blev ett sätt att flytta upp laget ännu en gång.
Resultatet 1-0 följer en linje för Espanyol under hösten: många matcher avgörs med små marginaler. Segrarna mot Celta Vigo och Sevilla kom också med uddamålet, medan förlusterna mot Alaves och Real Betis var snäva. Sett till formkurvan är detta dock ingen större överraskning. Med tre vinster i följd – och en klart förbättrad defensiv där de släppt in ett mål på tre matcher – tar de nu ett fast grepp om en plats i den övre halvan.
För Rayo Vallecano betyder förlusten att en längre period av blandade resultat fortsätter. De har på kort tid spelat 0-0 mot Real Madrid, vunnit mot Alaves och Real Sociedad, men också förlorat klart mot Villarreal. Dagens match hamnar någonstans mitt emellan: inte någon kraftig nedgång spelmässigt, men ett exempel på hur svårt det kan vara att bryta igenom ett välorganiserat försvar även efter en rad starka insatser bakåt.
Historiskt sett är det här ytterligare ett kapitel i en jämn duell. Espanyol har nu tre raka segrar mot Rayo, men flera av dem har avgjorts med små marginaler. Utifrån oddsen inför avspark är resultatet väntat – hemmalaget var favorit – men betydelsen för tabellen är ändå konkret. Espanyol kliver upp på 27 poäng och kan börja blicka försiktigt uppåt, medan Rayo står kvar i mittenklungan där varje kommande omgång lär väga tungt.
Läs mer om Espanyol vs Rayo Vallecano >
Real Madrid vs Celta Vigo 0 – 2
Sent på kvällen på Santiago Bernabéu kom omgångens mest uppseendeväckande resultat. Real Madrid, med stark hemmastatistik och färska segrar mot lag som Real Madrid… förlåt, Barcelona och Valencia, gick in i matchen som klar favorit enligt oddsen. Celta Vigo hade blandat stabila bortamatcher med en del tappade poäng, men hade ändå visat en förmåga att störa större klubbar tidigare under säsongen.
Historien talade ändå tydligt för Real Madrid. De senaste mötena i huvudstaden har ofta slutat med klara segermarginaler: 4-0, 3-2 och ett cupmöte som slutade 5-2 efter övertid. Celta har då och då lyckats hota offensivt, men sällan fått med sig resultat. Det är mot den bakgrunden som kvällens 0-2 får extra tyngd.
Matchen började som många hade väntat sig. Real Madrid tog tidigt kontroll över bollinnehavet och försökte flytta Celta lågt genom ett metodiskt passningsspel. Ytterbackarna klev högt, mittfältet fyllde på i halvrummen och anfallarna växlade mellan att droppa ned och hota i djupled. Celta svarade med ett kompakt försvarsspel i ett relativt lågt block, där fokus låg på att stänga centrala ytor framför eget straffområde.
Nyckelfrågan blev: klarar Celta att hålla ihop laget när Real Madrid börjar variera tempot? Svaret den här kvällen var ja. Gästerna satte in riktade pressattacker när bollen spelades mot kanten, ofta med två, ibland tre spelare som stängde in bollhållaren mot sidlinjen. Det gav ett par tidiga bollvinster och tvingade Real Madrid att slå lite längre passningar än de egentligen ville.
Det första målet kom efter just en sådan situation. Celta vann bollen nära mittlinjen, ställde om snabbt och hittade fram med en rak passning genom mitten mot en forward på väg in mellan Real Madrids mittbackar. Avslutet var bestämt, men inte spektakulärt – lågt och placerat. Att bollen gick in handlade lika mycket om timingen i djupledslöpningen som om själva skottet. 0-1, och en tydlig markering om att Celta inte tänkte nöja sig med att bara försvara sig.
Real Madrid försökte svara genom att höja tempot i passningsspelet. Mittfältarna tog fler risker med bollar in mellan motståndarnas lagdelar, men Celta höll sin struktur. Restförsvaret hos gästerna var välorganiserat: ytterbackarna gick inte för långt upp, mittbackarna stod tätt och den sittande mittfältaren täckte ytan framför dem. Det gjorde att Real Madrid, trots tryck, sällan kom till rena frilägen.
Strax före paus kom 0-2, och där vände luften i arenan. Återigen efter en omställning där Celta var först på en andra-boll utanför straffområdet. Istället för att slå ett tidigt inlägg valde de att behålla bollen, spela runt ett par passningar och dra isär Real Madrids backlinje. När avslutet väl kom var backarna på fel sida, målvakten skymd och slutsiffrorna kändes plötsligt långt borta för hemmalaget.
Andra halvlek handlade mycket om Real Madrids försök att forcera. De skickade upp fler spelare i straffområdet, lät mittbackar ta kliv framåt vid fasta situationer och sökte inlägg både från kanter och halvytor. Men Celta stod emot. Målvakten stod rätt på de skott som letade sig igenom, och försvaret var oftast först på returerna.
Utan exakta xG-tal går det inte att sätta sifferstämpel på hur stora chanserna egentligen var, men matchbilden pekar mot att Real Madrid hade svårt att skapa riktigt klara lägen, trots ett visst spelmässigt övertag. Celta tog däremot effektivt vara på sina möjligheter och spelade klokt på resultatet under de sista 30 minuterna, med längre anfall när läget gavs och inga onödiga risker centralt.
Med tanke på oddsen inför avspark, Real Madrids hemmastatus och inbördes historik får 0-2 beskrivas som en tydlig skräll. Det är ovanligt att Real Madrid varken gör mål eller ens får in ett tröstmål på hemmaplan mot Celta. Samtidigt passar resultatet in i en bredare bild av Celta under säsongen: ett lag som, trots varierande resultat, ofta är med i matcherna och kan straffa motståndare som lämnar för stora ytor när de jagar kvittering.
För Real Madrid innebär förlusten att avståndet upp till Barcelona växer, samtidigt som Villarreal närmar sig bakom. Det är bara lagets andra förlust i ligan, men tillsammans med oavgjorda matcher mot Girona, Elche och Rayo Vallecano visar det att marginalerna inte alltid är på deras sida. Celta å andra sidan kliver upp till 19 poäng och stärker sin position i mittenfältet, med segrar borta mot både Alaves och nu Real Madrid som tydliga kvitton på lagets kapacitet.