Hamburg vänder Nordderbyt och Dortmund tar stabil seger
Det här handlar om grundserien i Bundesliga och omgång 13. Två matcher spelades under dagen. Båda var ligamatcher i ett pågående seriespel, inte slutspel, med tydlig påverkan på tabellen.
Tabelläget efter omgång 13
Efter dagens två matcher håller Bayern München sin tydliga ledning i tabellen, medan RB Leipzig och Dortmund jagar bakom. Hoffenheim faller precis bakom Leverkusen i kampen om platserna strax under toppen, medan Hamburg kliver upp på femton poäng och närmar sig mitten.
Werder Bremen står kvar på sexton poäng efter förlusten i Hamburg och ligger nu strax före sin rival i en tät mittsektion. I nedre halvan är avstånden små, vilket gör varje poäng viktig inför de 21 omgångar som återstår.
Hamburg vs Werder Bremen 3 – 2
Låt oss börja i Volksparkstadion, där vinden låg tung över planen och ljudet från hemmaklacken bar långt redan före avspark. Nordderbyt mellan Hamburg och Werder Bremen kom in med känslan av ett vägskäl: två lag kring mitten, båda med ambitionen att lyfta sig uppåt. På förhand talade oddsen för en jämn match, och det var också precis vad vi fick, men med en tydlig svängning efter paus.
Första halvlek gick ganska mycket i Bremens riktning. Gästerna hittade oftare in bakom Hamburgs mittfält, framför allt genom enkla uppspel längs marken snarare än riskabla diagonaler. Nyckeln? Werder var lite bättre på andra-bollarna runt straffområdet, vilket gav ett längre tryck. 0-1 före paus speglade att Hamburgs restförsvar hade svårt med de tidiga inläggen mot bortre ytan.
Samtidigt kändes Hamburgs anfall spelmässigt korta. De skapade visserligen en del halvchanser genom överbelastning kant till höger, men saknade sista passningen in i halvrum. Man kunde ana frustrationen i kroppsspråket: händer i luften, blickar mot bänken. En del av förklaringen låg i att Werder ofta föll ned i ett lägre 4-4-2 utan att pressa högt, vilket tvingade Hamburg att flytta bollen runt snarare än igenom.
Efter paus kom vändningen, både taktiskt och mentalt. Hamburg flyttade upp sin sexa tidigare i uppspelen, nästan som en extra tia mellan linjerna. Det gjorde att de fick kortare avstånd till sin förstapress när de tappade bollen, och fler spelare runt andra-bollarna på offensiv planhalva. Plötsligt satt kombinationerna centralt, inte bara ute vid linjen.
3-1 till Hamburg i andra halvlek säger mycket om matchbilden efter återstart. Hemmalaget tog fler löpningar in bakom Werders backlinje, inte bara mötande steg. När Hamburg väl kvitterade växte ljudet från läktaren tydligt, och man såg hur hemmalagets backar vågade stå högre i sitt restförsvar. Det här är en klassisk kedja: bättre tryck framåt ger kortare väg att vinna tillbaka bollen.
Werder försökte svara med längre bollar mot slutet, mer likt ett sista försök än en tydlig plan. Reduceringen till 3-2 gav nerv i slutet, men inte det där ordnade trycket där man jobbar våg efter våg. Snarare blev det enstaka lyftningar in i boxen som Hamburg kunde hantera genom att packa centralt och styra bort inläggen.
Är resultatet en skräll? Inte riktigt, givet att förhandsbilden var en jämn match. Men sättet det svängde på efter paus, från underläge till seger, är ändå anmärkningsvärt med tanke på Hamburgs ojämna form tidigare under hösten. Att vinna två raka hemmamatcher – först mot Stuttgart och nu mot Werder – ger en mer stabil grund inför fortsättningen.
Historiskt är Nordderbyt ofta laddat, och tidigare möten visar hur små marginalerna brukar vara. Senast i samma arena i andradivisionen vann Werder med 3-2, och dessförinnan hade lagen delat på segrarna. Den här gången gick pendeln åt Hamburgs håll, som därmed också jämnar ut känslan efter de senaste årens blandade resultat mot grönvitt.
För Werder innebär förlusten att en annars helt okej svit nu hackar lite, med två nederlag på de tre senaste. Laget ligger fortfarande i mitten, men behöver täta bakåt igen för att inte dras nedåt när serien går in i den tunga vintern. För Hamburg kan segern bli en liten vändpunkt: två raka vinster, tydligare struktur i pressen och ett lag som verkar tro mer på sin egen förmåga att vända matcher snarare än att försvara oavgjort.
Framåt blir det intressant att se om Hamburg fortsätter med den högre positionen på sin defensiva mittfältare redan från start. Om de vågar det mot starkare motstånd, kan de både vinna fler bollar centralt och samtidigt riskera mer bakåt. För Werder handlar det om balans: hitta tillbaka till det kompakta försvarsspelet hemma, där 1-1 mot Köln och 1-0 mot Union Berlin tidigare visade att den defensiva grunden finns.
Läs mer om Hamburg vs Werder Bremen >
Borussia Dortmund vs Hoffenheim 2 – 0
I Dortmund var scenen en annan men känslan liknande: fullsatta läktare, gul vägg bakom målet och ett hemmalag som gick in som tydlig favorit. Oddsen inför avspark pekade klart åt hemmaseger, inte minst med tanke på Dortmunds starka rad under hösten och Hoffenheims blandade bortastatistik mot de etablerade lagen högt upp i tabellen.
Matchen började i ganska lugnt tempo där båda lagen försökte hitta sin rytm. Dortmund styrde bollinnehavet, men utan att direkt storma fram med alla spelare. Snarare handlade det om att flytta motståndaren, nästan som att möblera om i ett trångt rum tills man hittar ytan man vill åt. Hoffenheim föll ned i ett samlat block, med tydlig pressfälla ute på sin vänsterkant där de ville låsa in Dortmunds ytter.
Nyckeln blev tålamodet. När Dortmund väl fick fart i sitt positionsspel började de hota mer i halvrum, ytan mellan ytterback och mittback. Det var där första målet växte fram strax före paus, när Julian Brandt tog en smart löpning in från kanten, fick bollen i rätt läge och avslutade lågt. 1-0 i minut 43 ändrade hela paussnacket för båda lag.
För Hoffenheim innebar underläget att de behövde kliva högre efter paus, vilket i sin tur öppnade mer yta bakom deras mittfält. Dortmund utnyttjade det genom att flytta upp sin backlinje ett par meter, hålla laget kompakt och vara redo att ställa om så fort de bröt bollen. Här syntes också skillnaden i restförsvar: hemmalaget hade ofta tre spelare kvar i balans när de anföll, vilket gjorde att Hoffenheim sällan fick rena kontringslägen.
2-0-målet i minut 60, genom Nico Schlotterbeck, kom efter en fast situation där Dortmund återigen visade hur viktigt det är med bra tajming i boxen. Fasta situationer – hörnor och frisparkar – ger ofta ett högt värde i förväntade mål, xG, och här kände man att Hoffenheim inte riktigt fick markeringen att sitta. Schlotterbeck kom loss i rätt zon och styrde in bollen utan större dramatik.
Gula korten på Hoffenheims Bernardo och Albian Hajdari runt minut 65-68 blev små tecken på frustration. De försökte kliva fram och bryta Dortmunds rytm med mer aggressiva dueller, men hamnade oftare steget sent in i situationerna. Samtidigt höll Dortmund sitt lugn: de stressade inte bollen framåt, utan lät tiden och passningarna arbeta för dem.
Historiskt har mötena mellan Dortmund och Hoffenheim varit ganska svängiga, med flera målrika matcher där lagen turats om att vinna. Senaste säsongerna har vi sett både 3-2 och 1-1 i ligan, och dessutom cupmöte. Sett till den bakgrunden är 2-0 en mer kontrollerad seger, utan samma kaos sista kvarten som det ibland varit i den här duellen.
Resultatet var inte oväntat utifrån förutsättningarna. Dortmund har byggt upp en stabil trend med segrar mot Leverkusen, Köln och Wolfsburg samt poäng på bortaplan i Augsburg och Mainz. Hemma på SIGNAL IDUNA PARK har de varit svårslagna, och det här förstärker bilden av ett lag som hittat en trygg struktur, särskilt i defensiven där de ofta släpper till få klara chanser.
För Hoffenheim innebär förlusten ett litet hack i en annars stark period där de slagit Leipzig, Wolfsburg och St. Pauli och tagit flera målglada vinster. De ligger fortfarande med i övre skiktet, men den här matchen visar att steget upp till de absolut mest stabila lagen ännu finns kvar. Framför allt behöver de hitta ett sätt att hota mer konsekvent borta mot bollskickliga motståndare, där deras egna pressmönster ibland blir för passiva.
Framöver blir en nyckelfråga om Dortmund kan hålla samma disciplin när matchbilden inte är lika kontrollerad. Om de lyckas kombinera det här lugna bolltempot med mer direkt spel när ytan finns, kan laget både skapa fler chanser och samtidigt behålla sitt solida restförsvar. För Hoffenheim handlar det om justeringar i pressen: våga kliva lite högre med sin första linje utan att öppna stora hål bakom. Lyckas de med det, talar mycket för att de snabbt hittar tillbaka till vinnarspåret.