Milan håller toppen – tunga poäng för Parma och Genoa
Det här handlar om grundserien i Serie A, omgång 14 i seriespelet. Tre matcher spelades den här dagen. Resultaten påverkar både toppskiktet och lagen strax ovanför nedflyttningsstrecket.
Tabelläget efter omgången
Milan kliver upp som serieledare efter segern i Turin, före Napoli på målskillnad. Inter håller sig tätt bakom, medan Roma jagar strax därefter. Längre ned i tabellen tar Parma och Genoa viktiga steg bort från den allra djupaste botten, samtidigt som Pisa och Torino fastnar i en svag trend.
Pisa vs Parma 0 – 1
På Arena Garibaldi fick vi en jämn drabbning mellan två lag som främst vill hitta lugn i vardagen. Utgångsläget var ganska öppet, där varken Pisa eller Parma stack ut som klar favorit. Jag lutar ändå åt att Parma kom in med lite större trygghet i sitt försvarsspel, medan Pisa främst levt på stabilitet snarare än på många segrar.
Matchbilden speglade mycket av det. Pisa hade långa stunder av bollinnehav, men hade svårt att skapa rena målchanser. Parma spelade enkelt, höll laget samlat och väntade på sina lägen. Straffen i den 40:e minuten blev därför något av en nyckelscen. Adrian Benedyczak klev fram, satte bollen säkert och gav gästerna ett övertag som passade deras matchplan väldigt väl.
Det ska nämnas att Pisa ändå försökte växla upp efter paus. De flyttade upp mittfältet, pressade högre och försökte få in fler inlägg. Problemet var att Parma försvarade straffområdet bra, och att Pisa saknade den sista passningen. De gula korten på Michel Aebischer och Idrissa Toure speglar dessutom en frustration som smög sig in i hemmalaget när minuterna tickade i väg.
Det röda kortet på M’Bala Nzola på stopptid satte punkt för kvällen på ett sätt som säkert stör Pisa lite extra. Med redan två raka förluster i ryggen mot Inter och nu Parma, och bara en seger på de tio senaste omgångarna, tappar de mark i jakten på trygg mark i tabellen. Med andra ord är trenden mer oroande än själva enskilda resultatet här.
För Parma är vinsten desto mer välkommen. Efter blandade resultat den senaste tiden, där segern mot Hellas Verona blandats med hemmaförluster mot Udinese och Bologna, innebär tre poäng i Pisa att laget får andrum. Det är ingen jätteskräll utifrån oddsen, men att vinna på bortaplan i en tajt match som denna är ofta det som gör skillnad över en hel säsong.
Historiskt har lagen delat på segrarna, med Pisas cupseger i Parma för några år sedan som en liten påminnelse om att den här duellen sällan är helt förutsägbar. Den här gången var dock Parma lite mer kliniskt i båda straffområdena, och det räckte för att vända på steken jämfört med den gamla cupförlusten.
Udinese vs Genoa 1 – 2
På Bluenergy Stadium gick Udinese ut som favorit mot ett Genoa som dock kom med fin poängform. Nog för att hemmalaget haft några starka insatser tidigare under hösten, men gästerna hade sakta men säkert börjat hitta rätt igen efter en tuff start. Det gjorde att jag såg det här mer som ett öppet möte än vad oddsen antydde.
Första halvlek blev chansfattig. Udinese försökte styra spelet, men hade svårt att bryta igenom ett lågt Genoa-försvar. Gästerna väntade tålmodigt, med fokus på att vinna boll och snabbt ställa om. Det är en matchbild vi sett förut i den här duellen, där Genoa ofta varit bekvämt med att låta Udinese föra spelet. Att lagen gick till paus utan mål var därför knappast överraskande.
Efter paus öppnade matchen upp sig mer. Udinese klev fram med fler spelare och ville verkligen kicka i gång sin offensiv, men det gav Genoa ytor att jobba med. Gästernas två mål i den andra halvleken blev ett kvitto på just det – ett effektivt omställningsspel mot ett hemmalag som stod lite högre än de mäktade med att täcka upp.
Udineses reducering gav nytt liv i slutet, och publiken fick en mer svängig avslutning. Frågan är bara om hemmalaget inte blev lite för stressat i jakten på kvittering. Inläggen blev fler, besluten lite forcerade, och Genoa lyckades till slut stå emot. Med tanke på att Genoa dessutom haft ett tydligt övertag i de senaste inbördes mötena, där Udinese inte vunnit på flera försök, känns bortasegern inte lika stor skräll som tabellraden först säger.
Det gör att Genoa nu har två raka vinster efter triumfen mot Hellas Verona. Laget går från en period med blandade resultat till att sakta klättra uppåt, och den här typen av bortaseger kan vara precis det som behövs för att hålla sig på rätt sida strecken framöver. Särskilt när offensiven börjar ge utdelning efter flera kryssmatcher tidigare under hösten.
För Udinese är nederlaget mer besvärligt. De har nu tappat två av de tre senaste, med förluster mot både Roma och Genoa, samtidigt som förlusten hemma mot Bologna tidigare i serien redan pekat på en viss ojämnhet. Vinsterna mot Atalanta och Parma visar att det finns kvalitet, men obalansen mellan bra och svaga insatser gör att de halkar ned mot en mer utsatt del av mittfältet i tabellen.
Ser man till historiken lagen emellan förstärks känslan av ett obekvämt motstånd för Udinese. Genoa har nu radat upp flera segrar i följd i den här duellen, både hemma och borta. Den här förlusten passar tyvärr in i samma mönster för hemmalaget, och det är svårt att bortse från att det verkar sitta lite i huvudet när de ställs mot just rödblått.
Torino vs Milan 2 – 3
Kvällens avslutning i Turin blev omgångens mest laddade duell. Torino kom in med två raka förluster och en tung hemmaförlust mot Como i färskt minne, medan Milan radat upp starka resultat mot Inter och Lazio. Oddsen pekade tydligt mot bortaseger, men de senaste årens möten lagen emellan har ofta varit jämnare än så.
Första halvlek blev mer av ett ställningskrig än en öppen chansfest. Torino låg kompakt, ville inte bjuda på ytor bakom backlinjen och försökte störa Milans uppspel tidigt. Gästerna hade mest boll, men fick sällan full fart på anfallsspelet. 0-0 i paus kändes logiskt, och det ska sägas att hemmalaget hade gjort läxan efter flera tunga baklängesmål de senaste veckorna.
Efter paus förändrades allt. Matchen öppnade upp, duellerna blev fler och båda lagen hittade vägar in i straffområdet. Milan fick bättre fart på sitt kombinationsspel och tog vara på sina lägen, samtidigt som Torino lyckades svara med två egna mål. Att det till slut slutade 3-2 till gästerna speglar en andra halvlek där kvalitet i avgörande ögonblick vägde tungt.
Här tycker jag ändå att Milans rutin i jämna slutskeden blev avgörande. De har under hösten visat att de kan knyta ihop matcher med små marginaler, som mot både Roma och Inter. Mot Torino handlade det om att hålla huvudet kallt när hemmalaget tryckte på, och om att utnyttja de få ytor som öppnade sig när tröttheten smög sig in.
För Torino är det tredje raka förlusten, efter nederlagen mot Lecce och Como. De går från att ha tagit stabila poäng mot lag som Napoli och Genoa till att plötsligt släppa in många mål. Med andra ord är det inte bara motståndet som förklarar läget, utan också en försvarslinje som tappat sin tidigare stadga. Att samtidigt förlora ännu en hemmamatch mot Milan, efter segrarna i de senaste säsongernas möten i Turin, måste kännas som ett steg bakåt.
För Milan innebär segern att laget nu står på tre raka vinster och delar förstaplatsen med Napoli, men med bättre målskillnad. De har bara en förlust efter fjorton omgångar och fortsätter visa att de kan plocka poäng på olika sätt – ibland genom kontrollerade 1-0-matcher, ibland genom mer öppna drabbningar som den här. Det gör att jag lutar åt att den här typen av seger, på en svår bortaplan, väger extra tungt när serien går vidare.
Ser vi till de senaste årens inbördes möten har Torino ofta stört Milan hemma i Turin, med flera segrar och oavgjorda resultat. Den här gången lyckades dock gästerna bryta det mönstret. Ingen historisk bomb kanske, men tillräckligt anmärkningsvärt för att förstärka bilden av Milan som mer robust den här säsongen än på ett tag.