Milan tappade poäng mot Genoa när Cremonese och Cagliari vände på allt
Serie A, grundserien, spelade två matcher i omgång 19. Genoa tog 1-1 mot Milan efter ett sent mål, och Cagliari hämtade upp 0-2 till 2-2 borta mot Cremonese.
Tabellen efter matcherna
Efter kvällens matcher är Inter fortsatt etta. Milan ligger tvåa, men tappade lite fart när en stor favorit inte fick med sig tre poäng. Längre ned i tabellen tog varken Cremonese, Cagliari eller Genoa klivet som ett trepoängsvärde hade gett.
Dagens matcher och resultat
Cremonese vs Cagliari 2 – 2 (2-0, 0-2).
Milan vs Genoa 1 – 1 (0-1, 1-0).
Cremonese vs Cagliari 2 – 2 (2-0, 0-2)
Det började med det där lilla tecknet på att kvällen skulle leva sitt eget liv: gult kort redan i andra minuten på Cagliaris Gennaro Borrelli. Två minuter senare small det. Dennis Johnsen gav Cremonese 1-0 och Stadio Giovanni Zini kändes plötsligt som en plats där bollen alltid hamnar rätt, där andra-bollarna studsar hem och varje rensning landar på en rödgrå fot.
Nyckeln? Titta på hur Cremonese fick matchen dit de ville: tidigt ledningsmål som tvingade Cagliari att flytta upp laget. När ytorna öppnade sig kom 2-0 på Jamie Vardy, serverad av Federico Bonazzoli. Det var också ett mål som sa något om Cremoneses matchplan: enklare väg fram, snabbare beslut och en tydlig punkt att spela på när Cagliari tappade form i sitt restförsvar, alltså lagets skydd bakom bollen när man anfaller.
Samtidigt var det här ingen match som kändes avgjord, just för att båda lagen haft svårt att stänga perioder den senaste tiden. Cremonese kom från tre raka matcher utan mål, och Cagliari hade blandat starka insatser med tappade poäng. Inför avspark var förhandsbilden en jämn match, och på ett sätt blev 2-2 ett logiskt slut även om vägen dit var krokig.
I andra halvlek kom vändningen i små steg. Michel Ndary Adopo reducerade i minut 51, och där ändrades rytmen. Cagliari spelade mer på att hitta fria ytor mellan mittfält och backlinje, det vi ofta kallar halvrum, och tryckte upp fler spelare runt Cremoneses första passningsalternativ. Cremonese började i sin tur se mer försiktiga ut, som ett lag som försvarar en ledning snarare än ett lag som jagar ett tredje mål.
Bonazzoli tog ett gult kort i minut 81, och det blev ännu ett tecken på att kontrollen höll på att glida. Kvitteringen kom sent: Yael Trepy gjorde 2-2 i minut 88, framspelad av Luca Mazzitelli. Det var ett mål som luktade trötthet och felvända kroppar, där ett litet steg för sent i backlinjen räcker för att ett inlägg eller en passning ska skära igenom.
Historiskt har mötena mellan lagen ofta varit tajta i cupsammanhang, med två raka 1-0 för Cagliari i tidigare Coppa Italia-matcher. Den här gången fick vi i stället ett kryss med två ansikten: Cremonese som slog till tidigt och Cagliari som växte in i matchen. För Cremonese blev det ännu en poäng i raden av matcher där marginalerna inte tippat helt rätt, medan Cagliari kan ta med sig att de klarade ett 0-2-underläge utan att matchen spårade ur.
Läs mer om Cremonese vs Cagliari >
Milan vs Genoa 1 – 1 (0-1, 1-0)
San Siro kan vara högljutt även när det är spänt. Den här kvällen låg en sorts förväntan över läktarna: Milan var jättestor favorit på förhand, och allt handlade om när första målet skulle komma. I stället kom det från fel håll. Lorenzo Colombo gav Genoa ledningen i minut 28, och plötsligt blev varje hemmaberöring en fråga: ska de forcera, eller fortsätta bygga?
Det anmärkningsvärda här var inte bara att Genoa gjorde 0-1. Det var hur länge de höll i det. Genoa har haft svårt att få med sig resultat mot topplag den senaste tiden, men de kom med två raka oavgjorda i ryggen och en tydlig idé: ligga nära i avstånden, vinna dueller och göra det obekvämt i mitten. Kort sagt: gör planen smal, och tvinga Milan ut på kanterna där inläggen blir lättare att försvara.
Och just här blev matchbilden tydlig. Milan hade mer av spelet, men Genoa försvarade med disciplin och tålamod. Det är lätt att prata om bollinnehav, men det som betyder något är var bollen är. När ett lag inte kommer in centralt får de färre avslut från bra ytor, och då sjunker ofta kvaliteten i chanserna. Det är där xG, förväntade mål, brukar vara en bra ledtråd i efterhand: inte hur många skott du tar, utan hur bra de är. I den här matchen såg det länge ut som att Milans chanser kom för sent och för långt ut.
När klockan gick började tempot skruvas upp. Matteo Gabbia drog på sig ett gult kort i minut 70 i en fas där Milan försökte vinna bollen högre, medan Genoa tog sitt genom Nicola Leali i minut 80 när tiden behövde ätas. Det var små signaler om att matchen gled mot ett låst slut, och att Genoa var på väg mot en poäng som på förhand hade setts som tung.
Men så kom kvitteringen i minut 90. Rafael Leão gjorde 1-1, och det var ett sånt ögonblick som ofta skiljer ett lag med titelvana från ett lag som bara spelar bra: någon tar ansvar när det bränner. Direkt efteråt följde en rad gula kort för Milan, bland annat på Mike Maignan, Strahinja Pavlovic och Fikayo Tomori, vilket säger något om känsloläget i slutsekunderna.
Sett till de senaste inbördes mötena har det funnits ett mönster av jämna matcher: 0-0 i Milano och 3-3 i ett tidigare ligamöte här. Den här gången blev det ännu ett kryss på San Siro, och för Genoa var det en poäng som sticker ut med tanke på favoritskapet. För Milan betyder resultatet att sviten av stabila prestationer fortsätter, men med en tydlig påminnelse: när motståndaren står lågt och kompakt krävs mer än bara tryck. En extra löpning i halvrum, en snabbare väggpassning, eller ett tidigare inspel bakom backlinjen. Det är där nästa justering ofta börjar.