Elche » matcher, idag, poängställning, resultat

Elche Club de Fútbol, eller Los Franjiverdes som de ofta kallas, är en spansk professionell fotbollsklubb med djupa rötter i provinsen Alicante i Valenciaregionen. Klubben såg dagens ljus den 10 januari 1923 när stadens lokala lag bestämde sig för att slå sina påsar ihop för att skapa en starkare representation. Det är ett lag som genom åren har satt sin tydliga prägel på den spanska fotbollskartan. Nog för att de kanske inte alltid prenumererar på de allra ädlaste valörerna, men när de väl klev upp i högstaligan för första gången 1959, efter en stabil 3-0-seger mot Tenerife, visade de att staden Elche var redo för den stora scenen. Det är en klubb som andas lokal förankring och som bär sina grönvita färger med en påtaglig stolthet, oavsett om de huserar i La Liga eller i divisionerna därunder.

Snabbfakta om Elche

För att vi ska ha en tydlig bild av vilka vi pratar om, tycker jag det är värt att ställa upp de mest grundläggande detaljerna kring klubben.

• Fullständigt namn: Elche Club de Fútbol, S.A.D.
• Smeknamn: Los Franjiverdes (De grönrandiga) och Los Ilicitanos (De från Elche)
• Grundades: 10 januari 1923
• Hemort: Elche, Alicante-provinsen i Valenciaregionen, Spanien
• Hemmaarena: Estadio Manuel Martínez Valero (kapacitet på upp till 33 732 åskådare)
• Liga: La Liga
• Huvudtränare: Martín Anselmi
• Klubbfärger: Grönt och vitt

Klubbens historiska rötter och milstolpar

När man tittar i backspegeln på Elches historia blir det snabbt tydligt att det här är en klubb byggd på gemenskap. Allt tog sin början i januari 1923 när man valde att slå samman stadens olika lag för att skapa en starkare enhet. Det är ett klassiskt drag, och i det här fallet bar det verkligen frukt. Jag lutar ändå åt att klubbens verkliga guldålder inföll under 1960-talet. Det var då de etablerade sig på allvar, inte minst med den imponerande femteplatsen i La Liga säsongen 1963/64, vilket än idag står sig som deras absolut främsta ligaplacering.

Det ska också nämnas att de var snubblande nära en stor titel 1969, när de nådde finalen i Copa del Rey. Tyvärr blev Athletic Bilbao ett nummer för stora och matchen slutade med en knapp 0-1-förlust. Genom åren har flera stora fotbollsprofiler passerat genom dörrarna. Att en legendar som Alfredo Di Stéfano tränade laget under 60-talet säger en hel del om klubbens dragningskraft på den tiden. Även den uruguayanske tränaren Roque Máspoli satte sitt avtryck i slutet av decenniet. På spelarsidan minns många Vicente Pahuet, som gjorde klubbens allra första mål i högstaligan, och Juan Manuel Asensi som glänste innan flyttlasset gick vidare till Barcelona.

Men fotbollen är sällan en spikrak resa. Efter framgångarna på 60-talet följde tyngre perioder under 80- och 90-talen med ekonomiska bekymmer och spel i lägre divisioner. Det är en match som gäller mycket när en klubb ska försöka resa sig igen, men Elche visade karaktär när de efter 24 års frånvaro äntligen tog steget tillbaka till La Liga 2013.

Hemmaarenan Estadio Manuel Martínez Valero

Att kliva in på en fotbollsarena handlar mycket om känsla, och Estadio Manuel Martínez Valero erbjuder en ganska säregen sådan. Arenan, som är belägen på Avenida Manuel Martínez Valero 3 i Elche, är känd för sin ovala arkitektur och sina öppna hörn. Det ger en rymlig och inbjudande atmosfär som jag tycker är värd att lyfta fram. Underlaget består av traditionellt naturgräs, och arenan är klubbens alldeles egna borg – den delas alltså inte med några andra lag.

När portarna slogs upp för första gången den 8 september 1976 gick arenan under namnet Nuevo Estadio del Elche C.F., ett namn som hängde kvar fram till 1988. Invigningsmatchen var en riktig underhållning där Elche kryssade, 3-3, mot det mexikanska landslaget. Kapaciteten diskuteras ibland, där siffrorna brukar landa mellan 31 388 och 33 732 åskådare beroende på hur man räknar, men oavsett exakt siffra är det en mäktig inramning när läktarna fylls.

Ett litet stycke fotbollshistoria utspelade sig faktiskt just här under VM 1982. Det var på denna gräsmatta som Ungern körde över El Salvador med hela 10-1, vilket fortfarande är den största segern i turneringens historia. På senare år har arenan fått sig ett par ordentliga ansiktslyft. Både under 2013 och nu senast under 2025 och 2026 har man moderniserat anläggningen, bytt ut sittplatser och fräschat upp omgivningarna. Det visar att klubben bygger för att hänga med i den moderna fotbollens krav.

Lojala supportrar och historiska derbyn

Något som alltid slår mig när jag tittar närmare på Elche är den enorma lojaliteten hos deras supporterbas. Trots att biljettpriserna har justerats uppåt, har fansen slutit upp. Nyligen nådde klubben hela 27 000 abonnenter, vilket tangerar deras tidigare rekord. Med initiativ som Carnet Franjiverde jobbar man dessutom aktivt för att locka en ny generation till läktarna. Det är ingen given etta att fansen stannar kvar när resultaten sviktar, men här finns ett tålamod och en kärlek till de grönvita färgerna som är högst genuin.

När vi pratar om rivalitet är det framför allt tre möten som får pulsen att stiga lite extra. Det allra största och mest historiskt laddade är mötet med Hércules CF. Denna drabbning går under namnet Derbi de la provincia de Alicante och har spelats över hundra gånger sedan säsongen 1925/26. Det är en klassisk geografisk rivalitet där prestige och lokal stolthet står på spel.

Vi har också Derbi del Sureste mot Real Murcia CF. Det ska sägas att detta faktiskt är den mest spelade matchen i hela Segunda Divisións historia, med rötter tillbaka till slutet av 1920-talet. De ständiga mötena i andraligan har byggt upp en intensiv sportslig konkurrens. Slutligen hittar vi Levante UD, en regional rivalitet som har växt sig stark genom tuffa duster över flera olika divisioner. Det är matcher som ofta bjuder på en väldigt tät och speciell atmosfär.

Prestationer på planen och viktiga spelare

Om vi tittar på vad Elche har presterat i närtid, så blev säsongen 2025/2026 en ganska tung historia. Laget hade förtvivlat svårt att få ordning på defensiven, vilket ledde till många onödiga poängtapp. Resultatet blev en artondeplats i La Liga och därmed en nedflyttning till Segunda División. Det är aldrig enkelt att tappa mark på det sättet, men det är den krassa verkligheten i dagens elitfotboll.

I cupspelet fanns det dock några ljusglimtar. Laget tog sig fram till åttondelsfinal i Copa del Rey, vilket åtminstone gav supportrarna några fina kvällar att samlas kring. Framåt var det framför allt André Silva som stack ut. Med sina nio fullträffar under säsongen var han lagets bästa målskytt och en av få som verkligen levererade på en jämn nivå under en annars skakig säsong.

Rekordnoteringar och udda händelser

När man gräver i historieböckerna kring Elche hittar man en hel del intressant, även om den absoluta toppen av prisskåpet ekar lite tomt då de aldrig vunnit La Liga eller några internationella titlar. Klubbens främsta sportsliga meriter är utan tvekan de två titlarna i Segunda División. Att vinna en så oerhört tuff och maratonliknande liga kräver sin trupp, och Elche lyckades med bedriften både 1958/59 och 2012/13.

Men det finns också kapitel i klubbens historia som är av det mörkare slaget. Ett sådant utspelade sig 2015. Trots att spelarna hade gjort sitt jobb på planen och sportsligt säkrat nytt kontrakt i högstaligan, blev klubben tvångsnedflyttad. Anledningen var ekonomiska oegentligheter. Det gjorde Elche till den allra första klubben i La Ligas historia att drabbas av ett sådant öde. Det är en händelse som skakade om föreningen i grunden och som påminner om hur skör gränsen mellan sportslig framgång och administrativt kaos kan vara.

Med andra ord har klubben fått lära sig den hårda vägen att fotboll spelas både på gräset och i styrelserummet. Att de ändå har lyckats resa sig efter sådana smällar säger en hel del om den inre drivkraften i föreningen.

Förutsättningarna inför säsongen 2026/2027

Efter att ha avslutat den föregående säsongen på en artondeplats, står Elche nu inför en oerhört intressant säsong 2026/2027. Det har blåst förändringens vindar i klubben. Den argentinske tränaren Martín Anselmi har klivit in och tagit över rodret efter Eder Sarabia. Hans tydliga uppdrag är att försöka konsolidera laget och skapa stabilitet.

Det ska nämnas att truppen har genomgått en rejäl ombyggnation. Tunga pjäser som Febas, Rafa Mir och förra säsongens skyttekung André Silva har lämnat. Det innebär att laget tappat ungefär hälften av sin målproduktion från i fjol, och det är siffror man inte kan blunda för. För att fylla luckorna har ledningen agerat på marknaden. In har namn som Fer Niño, Javier Morcillo och Facundo Buonanotte kommit, samtidigt som Eze Ponce har återvänt. Defensiven har stärkts upp med bland annat Buba Sangaré, Gonzalo Villar och Víctor Chust. En spelare jag tycker man ska hålla ett extra öga på är den österrikiske VM-försvararen David Affengruber, som snabbt blivit en av lagets viktigaste kuggar.

Frågan är bara om de nya anfallarna kan leverera direkt. Enligt prognoserna inför säsongen förväntas Elche landa på en femtondeplats i La Liga med omkring 47,5 inspelade poäng. Sannolikheten för att de ska bli indragna i en ny bottenstrid och riskera nedflyttning bedöms ligga på drygt 21 procent. Det är ingen given etta att de klarar sig utan problem, men med rätt utdelning från nyförvärven lutar jag ändå åt att de har vad som krävs för att plocka de poäng som behövs.