Lecce » matcher, idag, poängställning, resultat

Låt oss börja i den syditalienska fotbollens hjärta. Där, i regionen Apulien, hittar vi Unione Sportiva Lecce – i dagligt tal oftast bara kallat US Lecce. Det är en professionell fotbollsklubb som bär upp stadens förhoppningar i den italienska högstaligan, Serie A. Klubben grundades våren 1908 och har sedan dess vuxit till att bli en symbol för sin hemort. Det som verkligen utmärker den här föreningen är deras förmåga att ständigt resa sig. Trots att de under decennier pendlat mellan divisionerna har de skapat tydliga ekon i den italienska fotbollshistorien, inte minst genom att vinna Serie B vid två tillfällen och lyfta Coppa Italia Serie C. Det är en klubb där den lokala identiteten sitter djupt i väggarna, numera ständigt klädd i en klassisk gulröd kostym.

Fakta om den syditalienska klubben

För att förstå en klubb måste man först titta på fundamentet. Här är de grundläggande byggstenarna som utgör US Lecce:

• Fullständigt namn: Unione Sportiva Lecce
• Smeknamn: I Giallorossi (De gulröda), I Salentini (Salentinierna), I Lupi (Vargarna)
• Grundat: 1908 (15/16 mars)
• Hemort: Lecce, Apulien, Italien
• Hemmaarena: Stadio Ettore Giardiniero – Via del Mare (kapacitet: 31 533 åskådare)
• Liga: Serie A
• Huvudtränare: Eusebio Di Francesco
• Klubbfärger: Gul och röd (hemmaställ), vit (bortaställ), röd och blå (tredjeställ)

Från multisport till den yppersta eliten

Fotboll handlar ofta om tid och tålamod. För Lecce började resan den 15 mars 1908. Då grundades föreningen under namnet Sporting Club Lecce. Initialt var det inte en renodlad fotbollsklubb, utan en multisportförening där fotboll trängdes med friidrott och cykling. Färgerna de bar under dessa tidiga formativa år var inte de gulröda vi känner igen i dag, utan svart och vitt.

Kort sagt: vägen till toppen var varken rak eller enkel. Ett första stort steg togs säsongen 1929-30 när klubben gjorde sin debut i Serie B. Det skulle dock dröja ända till säsongen 1985-86 innan laget för första gången klev ut på gräset i Serie A, den italienska fotbollens finrum. Den allra främsta placeringen i högstaligan kom några år senare, när laget landade på en niondeplats säsongen 1988-89.

Titta på namnen som har passerat genom klubbens dörrar, så förstår man Lecces roll i det större fotbollsekosystemet. Antonio Conte, den före detta italienska landslagsspelaren och sedermera hyllade tränaren, inledde sin spelarkarriär just här. Den colombianske landslagsmannen Juan Cuadrado använde Lecce som en språngbräda innan han tog steget till de absoluta storklubbarna. Även på tränarbänken har historiska profiler tagit plats, däribland den polske fotbollslegenden Zbigniew Boniek.

Samtidigt är historien om Lecce en berättelse om kontraster. Klubben har tillbringat lejonparten av sin existens med att pendla mellan Serie A och Serie B. Det är en tillvaro som kräver en enorm återhämtningsförmåga. Trots perioder av ekonomiska utmaningar och motgångar har föreningen alltid hittat ett sätt att studsa tillbaka och fortsätta konkurrera på hög nivå.

Hemma på Stadio Via del Mare

En arena är mer än bara betong och gräs; den är en förlängning av klubbens själ. Stadio Ettore Giardiniero – Via del Mare, tidigare endast känd som Stadio Via del Mare, är precis en sådan plats. Belägen på adressen Via del Mare, 73100 Lecce, strax öster om stadens centrum, bär arenan på en unik karaktär. Vinden från det närliggande Adriatiska havet gör sig ofta påmind och ger arenan en inramning få andra italienska fotbollstempel kan matcha.

Arenan, som i dag har en kapacitet på 31 533 åskådare, invigdes den 11 september 1966. Den allra första matchen som spelades på naturgräset (som mäter 105 x 68 meter) var en vänskapsdrabbning mellan hemmalaget och Spartak Moskva. Arkitekturen är slående: en stor, öppen skålform med branta läktare och en bred löparbana som löper runt planen. Det skapar en känsla av rymd och skala som är påtaglig från det ögonblick man kliver in på läktaren.

Över tid har arenan genomgått flera förvandlingar. Redan 1976 utökades kapaciteten till 20 500 platser. När klubben sedan nådde Serie A för första gången 1985, krävdes en massiv ombyggnad som tillfälligt skruvade upp kapaciteten till hela 55 000 åskådare. Ytterligare renoveringar genomfördes så sent som 2019 för att modernisera upplevelsen. Arenan har också en historisk tyngd utanför fotbollen; 1994 höll påve Johannes Paulus II en predikan just här. Under en kort period, säsongen 2009-2010, delade Lecce även sin hemmaborg med Gallipoli Calcio, vars egen arena inte nådde upp till kraven för spel i Serie B.

Passionen i Salento och det laddade derbyt

Nyckeln till att förstå US Lecce ligger i regionen. Spelarna och supportrarna kallas gemensamt för ”salentini” eller ”giallorossi”, och förankringen i staden Lecce och regionen Salento är total. Supporterbasen är vida känd för sin hängivenhet. När laget spelar hemma på Stadio Via del Mare skapar fansen en intensiv, pulserande atmosfär som ofta fungerar som en extra spelare på planen. Gemenskapen formaliserades ytterligare under 2025 när två stora supporterorganisationer slogs samman och bildade ”Lecce Official Fan Club”.

Men fotboll handlar också om friktion, och för Lecce stavas den friktionen AS Bari. Matcherna mellan dessa två lag går under namnet ”Derby di Puglia” och är den enskilt viktigaste händelsen på säsongen för många supportrar. Rivaliteten bottnar i geografi och kampen om att vara den dominanta kraften i regionen Apulien. Det allra första derbyt lagen emellan spelades den 8 december 1929 i Serie B, en match där Lecce drog det längsta strået och vann med 1-0. Sedan dess har mötena präglats av starka känslor, oavsett vilken division lagen befunnit sig i.

Milstolpar och avtryck i den italienska fotbollen

Att mäta framgång handlar inte alltid om de största internationella pokalerna. Lecce har aldrig vunnit Serie A, och de stora internationella titlarna lyser med sin frånvaro i prisskåpet. Men i sin egen kontext har klubben skapat tunga meriter. De har stått som slutsegrare i Serie B vid två tillfällen, säsongerna 2009-10 och 2021-22. Går vi längre tillbaka i tiden hittar vi triumfen i Coppa Italia Serie C säsongen 1975-76, samt en seger i Anglo-Italian Cup Semiprofessionals samma år.

Om vi tittar på det mer närtida spelet, specifikt säsongen 2025/2026, hittar vi en av årets absoluta höjdpunkter den 8 februari 2026, när laget besegrade Udinese med 2-1. I det nationella cupspelet, Coppa Italia, tog dock resan slut i den andra omgången efter en förlust mot Milan.

Siffrorna som definierar klubbens arv

Först: en siffra som säger mycket. 418. Så många matcher spelade Michele Lo Russo för klubben, vilket gör honom till den spelare som dragit på sig tröjan flest gånger i historien. Tittar vi specifikt på framträdanden i Serie A är det Guillermo Giacomazzi som bär rekordet med sina 197 matcher.

När det kommer till målskytte är Anselmo Bislenghi det stora namnet. Han är klubbens främsta målskytt genom tiderna med totalt 87 fullträffar. Bislenghi innehar också rekordet för flest mål under en och samma säsong; otroliga 32 mål under säsongen 1951-52 i Serie C. Det var också under 40-talet, säsongen 1945-46, som klubben noterade sin största seger någonsin när Liberty Bari krossades med 10-0. I andra änden av spektrumet hittar vi den tyngsta förlusten: 0-6 mot Inter i Serie A säsongen 1998-99.

Men historien rymmer också mörker. År 1980 drogs Lecce in i en skandal som skakade hela den italienska fotbollen. När dammet väl lade sig kunde klubbpresidenten Franco Jurlano bevisa sin oskuld, men spelaren Claudio Merlo stängdes av och diskvalificerades.

Kampen om överlevnad och blicken mot framtiden

Överlevnad i Serie A är en konstform. Det är ett ständigt pussel av marginaler. Säsongen 2024/2025 slutade Lecce på en 14:e plats med 38 inspelade poäng, vilket räckte för att säkra kontraktet. Säsongen därpå, 2025/2026, blev marginalerna ännu mindre. Laget skrapade ihop exakt lika många poäng, 38, men landade denna gång på en 17:e plats och undvek därmed nedflyttning med minsta möjliga marginal. Tittar man på siffrorna från den säsongen tecknas en bild av ett lag som fick slita hårt: 10 vinster, 8 oavgjorda och 20 förluster, med en målskillnad på 28 gjorda mål och 50 insläppta (-22).

Och just här, i gränslandet mellan säsonger, formas framtiden. Inför säsongen 2026/2027 under ledning av Eusebio Di Francesco har klubben genomfört förändringar i både trupp och ledarstab. Ett viktigt strategiskt beslut var att förlänga kontraktet med yttern Lameck Banda till juni 2027. Samtidigt har hans frånvaro under försäsongen skapat en viss osäkerhet kring hur pusslet ska läggas på planen. Med tanke på den skoningslösa konkurrensen i Serie A och lagets tabellplaceringar de senaste åren, är det rimligt att anta att Lecce återigen förväntas befinna sig i den nedre halvan av tabellen, indragna i en ny kamp för att säkra sin plats i den italienska fotbollens finrum.