Venezia » matcher, idag, poängställning, resultat

När man pratar om italiensk fotboll är det lätt att tankarna i första hand vandrar till de stora giganterna i norr eller huvudstadslagen. Men jag tycker det är värt att lyfta fram Venezia Football Club, eller Venezia FC som de oftast kallas. Det här är en professionell fotbollsklubb som hör hemma i Venedig, Veneto, och som numera huserar i den italienska högstaligan, Serie A. Klubben grundades redan 1907 och bär på en historia som är lika fascinerande som staden i sig. Något som verkligen utmärker den här föreningen är hur djupt rotad den är i Venedigs kultur. De fungerar inte bara som ett fotbollslag, utan tar också rollen som en global ambassadör för staden. Att de dessutom spelar sina hemmamatcher på en ö i den venetianska lagunen gör dem till en helt unik företeelse i den moderna fotbollsvärlden.

Faktaruta om Venezia

För den som vill ha de mest grundläggande detaljerna samlade på ett och samma ställe, har jag ställt samman en överblick över klubben. Det ger en bra grund att stå på innan vi dyker djupare ner i historien.

• Fullständigt namn: Venezia Football Club S.r.l.
• Smeknamn: I Leoni Alati (De bevingade lejonen), I Lagunari (Lagunkrigarna) och Gli Arancioneroverdi (De orange-svart-gröna).
• Grundad: 1907
• Hemort: Venedig, Veneto
• Hemmaarena: Stadio Pier Luigi Penzo (kapacitet på 12 048 åskådare)
• Liga: Serie A
• Huvudtränare: Giovanni Stroppa
• Klubbfärger: Orange, svart och grönt

Hur ser lagets historia ut?

Historien om Venezia tog sin början en kall vinterdag, närmare bestämt den 14 december 1907. Klubben, som ursprungligen hette Venezia Foot Ball Club, föddes genom en sammanslagning av de två venetianska idrottsföreningarna Società Ginnastica Marziale och Costantino Reyer. Det hela utspelade sig på restaurangen ”Da Nane in Corte dell’Orso” nära Campo San Bortolomeo. Bland grundarna fanns den första presidenten Davide Fano och lagets första tränare tillika lagkapten, Walter Aemisseger, som hämtades in från schweiziska FC Winterthur.

Det ska nämnas att klubben har haft sina tydliga dalar och toppar genom årtiondena. En av de allra första stora milstolparna kom säsongen 1938/39. Då avancerade Venezia till Serie A efter att ha besegrat Atalanta med 1-0 på bortaplan i säsongens allra sista drabbning. Segermålet prickades in av Francesco Pernigo, en spelare vi ska återkomma till. Bara ett par år senare, säsongen 1940/41, bärgade man titeln i Coppa Italia. Jag lutar ändå åt att just den cupsegern är klubbens mest betydande framgång genom tiderna.

Med andra ord har det funnits perioder av stor glädje, men också tider av ekonomiska svårigheter och nedflyttningar. År 1987 genomfördes en uppmärksammad fusion med AC Mestre, vilket faktiskt är anledningen till att klubbens färger ändrades från det traditionella svart-gröna till dagens orange-svart-gröna. Långt senare, under 2015, tvingades klubben till konkurs men återbildades snabbt av en grupp amerikanska investerare med advokaten Joe Tacopina i spetsen.

Nog för att historien är brokig, men på senare år har vi sett en tydlig renässans. Under ledning av tränare som Filippo Inzaghi, som tog laget till Serie B och vann Coppa Italia Serie C under 2016/17, och senare Paolo Vanoli, har klubben återigen börjat klättra i det italienska seriesystemet.

I vilken arena spelar Venezia?

Det är inte givet att en fotbollsarena ligger på en ö, men nog talar det mesta för att Stadio Pier Luigi Penzo erbjuder en av Europas mest speciella matchupplevelser. Arenan är belägen på ön Sant’Elena i Venedig och rymmer i dagsläget cirka 12 048 åskådare. Det som gör platsen så speciell är tillgängligheten; hit tar man sig antingen till fots eller via stadens vattenbussar, de så kallade vaporettos. Det skapar en inramning och en atmosfär som är svår att hitta någon annanstans.

Arenan invigdes redan den 7 september 1913, då under namnet Campo Sportivo Comunale di Sant’Elena. På den tiden fanns det en täckt läktare med plats för drygt 500 åskådare. När laget sedan tog klivet upp i Serie A inför säsongen 1938/39, genomfördes en rejäl renovering som tillfälligt drog upp kapaciteten till hela 22 000 platser genom en utbyggnad av de befintliga läktarna.

Det är värt att notera att Stadio Pier Luigi Penzo är Italiens näst äldsta fotbollsstadion som fortfarande är i bruk, endast slagen av Stadio Luigi Ferraris i Genua. Trots sin ålder och sitt utsatta läge i lagunen står den kvar som en stolt symbol för den venetianska fotbollen.

Vilka är klubbens supportrar och rivaler?

När vi tittar på supporterkulturen kring Venezia FC möts vi av en passionerad bas som är djupt förankrad i stadens arv. Fansen går ofta under namnen ”I Leoni Alati”, ”I Lagunari” eller ”Gli Arancioneroverdi”. För dessa supportrar handlar det om mer än bara 90 minuter fotboll; det handlar om att representera Venedig på högsta möjliga nivå, bevara stadens kulturarv och främja en social sammanhållning.

Vad gäller rivaliteter är det framför allt geografiska faktorer som har spelat in. Historiskt sett har den allra största rivalen varit AC Mestre, en klubb från fastlandet alldeles intill Venedig. Mötena mellan dessa två var ofta oerhört laddade och betydelsefulla för båda lägren. Frågan är bara om rivaliteten någonsin blev densamma efter 1987. Då valde nämligen de båda klubbarna att slå sina påsar ihop och fusioneras för att skapa en starkare fotbollsenhet i regionen. Det var ett pragmatiskt beslut som ritade om den lokala fotbollskartan fundamentalt.

Vad har klubben åstadkommit i närtid?

Om vi fokuserar på vad som har hänt under de allra senaste åren, är det omöjligt att blunda för säsongen 2023/24. Laget spelade då i Serie B under tränaren Paolo Vanoli och stod för en oerhört stabil insats som räckte till en tredjeplats i tabellen. Det är upplagt för en tuff resa när man måste gå via kvalspel, men Venezia visade mental styrka. Genom att besegra både Palermo och Cremonese i kvalet säkrade man den åtråvärda biljetten upp till Serie A.

En spelare som verkligen stack ut under denna period var den finske anfallaren Joel Pohjanpalo. Han bar en stor del av det offensiva ansvaret och krönte säsongen med att bli hela ligans skyttekung med sina 22 fullträffar. Det är prestationer av den kalibern som ofta fäller avgörandet när en lång och slitsam säsong ska summeras.

Vilka är de främsta rekorden och prestationerna?

När man summerar en över hundra år gammal klubbhistoria finns det vissa milstolpar som lyser starkare än andra. Jag tycker det är givet att lyfta fram Francesco Pernigo. Han är klubbens främsta målskytt genom alla tider med sina 70 mål, och det var också han som sköt laget till Serie A för första gången i slutet av 1930-talet.

Tittar vi på prisskåpet är det vinsten i Coppa Italia 1940/41 som är den odiskutabla kronjuvelen. Det ska sägas att Venezia aldrig har vunnit den inhemska ligan, Serie A, och de har heller inte skördat några framgångar i internationella turneringar. Men att som en relativt liten klubb få lyfta den italienska cupbucklan är en bedrift som för alltid finns inskriven i historieböckerna. Deras förmåga att resa sig efter tunga perioder och vid flera tillfällen återvända till den absoluta hetluften i Serie A är också en prestation i sig.

Hur ser utsikterna ut för säsongen 2026/2027?

För att förstå var Venezia befinner sig inför säsongen 2026/2027 måste vi backa bandet ett litet steg. Under säsongen 2025/2026 huserade laget i Serie B, där de stod för en stark insats som till slut resulterade i att de lyckades säkra uppflyttning. Det gör att de nu kliver in i 2026/2027 som nykomlingar i den italienska fotbollens finrum, Serie A.

Det är ingen given uppgift att etablera sig i en av världens tuffaste ligor. Historiskt sett vet vi att nyuppflyttade lag ofta får slita hårt för sin överlevnad, och det kommer med all sannolikhet att gälla även för Venezia. Utan att dra för stora växlar kring exakt hur truppbygget ser ut, talar det mesta för att lagets absoluta huvudfokus kommer att ligga på den nedre halvan av tabellen. Det handlar helt enkelt om att plocka tillräckligt med poäng för att undvika nedflyttning och säkra kontraktet. Det är en utmaning som kräver både taktiskt tålamod och en stark defensiv grund att stå på.