Torino » matcher, idag, poängställning, resultat

Låt oss börja i staden Turin. Långt från den moderna fotbollens mest polerade ytor hittar vi Torino Football Club, en professionell fotbollsklubb som bär på en av den italienska fotbollens mest gripande berättelser. I folkmun kallas de oftast för ”Il Toro”, Tjuren, eller ”I Granata”, de vinröda. Det är ett lag som spelar sin fotboll i Serie A och vars fundament byggdes redan den 3 december 1906. Grundandet i sig var en akt av uppror, där en grupp avhoppare från lokalkonkurrenten Juventus, ledda av Alfred Dick, slog sig samman med lokala entusiaster för att forma en ny förening. Det som utmärker klubben i dag är just denna djupt rotade identitet; ett lag sprunget ur staden, format av både monumentala framgångar under 1940-talet och ofattbara tragedier. Här finns en fotbollssjäl som vägrar låta sig suddas ut.

Faktaruta om Torino

• Fullständigt namn: Torino Football Club
• Smeknamn: Il Toro (Tjuren), I Granata (De vinröda)
• Grundat: 1906
• Hemort: Turin, Italien
• Hemmaarena: Stadio Olimpico Grande Torino (kapacitet: 28 177 åskådare)
• Liga: Serie A
• Huvudtränare: Marco Baroni
• Klubbfärger: Vinrött

Hur ser Torinos historia ut?

För att förstå Torino måste vi titta på historien. Klubben föddes ur en splittring 1906, när Alfred Dick och andra lämnade Juventus. Syftet var att skapa en ny kraft i Turin. Den första stora milstolpen kom säsongen 1927-28 när klubben säkrade sin allra första officiella ligatitel i Serie A.

Men det är 1940-talet som definierar klubbens storhet. Denna epok kallas ”Grande Torino”. Mellan säsongerna 1942-43 och 1948-49 prenumererade laget på ligatiteln och vann fem raka mästerskap. Det var ett lag som dominerade spelet totalt, fram till den 4 maj 1949. Då inträffade Superga-olyckan. Flygplanet som bar nästan hela laget kraschade vid Superga-basilikan utanför Turin. Det är en av fotbollshistoriens mörkaste dagar och ett sår som fortfarande är en del av klubbens identitet.

Efter tragedin dröjde det till säsongen 1975-76 innan Torino återigen fick lyfta Serie A-pokalen. Samtidigt har klubben haft framgångar i cupspel, med fem titlar i Coppa Italia där den senaste bärgades 1992-93. Internationellt nådde man final i UEFA-cupen 1991-92, en final som förlorades mot Ajax på den numera avskaffade bortamålsregeln.

Historien rymmer också profiler som format spelet. På tränarbänken under 1960-talet satt Nereo Rocco, känd för sin taktiska skicklighet. På planen hittar vi ikoner som Giorgio Ferrini, den talangfulle yttern Gigi Meroni som tragiskt omkom i en trafikolycka 1967, samt i modernare tid anfallaren Andrea Belotti. Samtidigt har klubben kantats av motgångar. Under 1990-talet och början av 2000-talet ledde allvarliga ekonomiska problem till omstruktureringar och flera nedflyttningar till Serie B.

I vilken arena spelar Torino?

Torino spelar sina hemmamatcher på Stadio Olimpico Grande Torino, belägen på Piazzale Grande Torino, 10134 Torino. Arenan har en kapacitet på 28 177 åskådare och erbjuder en spelplan med ett underlag anpassat för elitfotboll enligt högsta Serie A-standard.

Arenans arkitektur är en fysisk berättelse om tidens gång. Den uppfördes och invigdes 1933, då under namnet Stadio Benito Mussolini. Efter andra världskriget döptes den om till Stadio Comunale. Historiskt sett delades arenan länge med Juventus, men i dag är det huvudsakligen Torino som kallar den sitt hem.

Inför de olympiska vinterspelen 2006 genomgick arenan en total förvandling och fick namnet Stadio Olimpico di Torino. Den ursprungliga strukturen bevarades noggrant, men vertikala stålkonstruktioner adderades för att täcka hela arenan. Dessutom byggdes ett nytt, sammanhängande tredje läktarplan som fungerar som bärande struktur för taket. Resultatet är en arena som kombinerar historiska drag med moderna funktioner.

Atmosfären här inne är känd för att vara intensiv. När det vankas Derby della Mole vibrerar betongen, och närheten mellan läktare och plan gör att spelets intensitet fortplantar sig direkt upp till supportrarna.

Vilka är klubbens supportrar och rivaler?

Rivaliteten i Turin är inte bara geografisk; den är djupt social och historisk. Torinos främsta rival är Juventus, och mötet mellan dem kallas ”Derby della Mole”. Eftersom Torino grundades av avhoppare från just Juventus fanns friktionen där från dag ett. Över tid har Torino kommit att betraktas som folkets och arbetarklassens lag i staden, medan Juventus ofta har förknippats med den industriella eliten och familjen Agnelli.

Dessa derbyn är laddade. Ett konkret exempel utspelade sig den 24 maj 2026. Matchen, som slutade 2-2, fick försenas på grund av allvarliga ordningsproblem utanför arenan. Åtta personer greps och en 45-årig Juventus-supporter skadades allvarligt i ett slagsmål.

På läktaren bärs Torino fram av en passionerad och lojal supporterbas. Kärnan utgörs av ”Fedelissimi Granata” (De trogna vinröda). Gruppen grundades 1951 och bär titeln som den allra första organiserade supportergruppen i Italien. De har länge varit pionjärer på läktaren; redan 1963 organiserade de den första bortaresan med flyg inom italiensk fotboll. Deras imponerande läktarkoreografier och starka lokala förankring är navet i klubbens matchupplevelse.

Vad har Torino åstadkommit historiskt?

För att mäta en klubbs puls måste vi titta på både dåtid och nutid. Rent historiskt har Torino vunnit den inhemska ligan sju gånger. Utöver de fem raka titlarna under 40-talet och guldet 75-76, vann man även Mitropa Cup 1991. I Coppa Italia har klubben stått som segrare vid fem tillfällen (1935-36, 1942-43, 1967-68, 1970-71 och 1992-93).

Tittar vi närmare på den nyligen avslutade säsongen 2025/2026, ser vi ett lag som fick kämpa i ligans mellanskikt. Torino slutade på en 12:e plats i Serie A och samlade ihop 45 poäng på 38 matcher. Resultatraden skrevs till 12 segrar, 9 oavgjorda och 17 förluster. Målskillnaden vittnar om var problemen låg: 44 gjorda mål framåt, men hela 63 insläppta, vilket gav en målskillnad på minus 19.

Under säsongens sista tio matcher hittade laget dock en viss stabilitet i resultaten, med fem segrar och fem förluster, en vinstprocent på jämna 50 procent. En spelare som stack ut i statistiken under denna period var anfallaren Giovanni Simeone. På 10 spelade matcher noterades han för 5 mål, ett målsnitt på 0,5 mål per match som gav laget nödvändig spets framåt.

Vilka är klubbens främsta rekord och prestationer?

Siffror och rekord är fotbollens minneskort. När vi bläddrar i Torinos historieböcker är det ett namn som framträder tydligare än andra när det gäller lojalitet: Giorgio Ferrini. Mellan åren 1959 och 1975 klev han ut på planen i den vinröda tröjan hela 566 gånger. Det är ett klubbrekord i antal spelade matcher som står sig än i dag.

De främsta kollektiva prestationerna är tveklöst de sju Serie A-titlarna (1927-28, 1942-43, 1945-46, 1946-47, 1947-48, 1948-49 och 1975-76). Att vinna ligan fem år i rad under 40-talet är en bedrift som cementerat ”Grande Torino” i den europeiska fotbollshistorien. Till detta kan adderas de fem titlarna i Coppa Italia och den internationella framgången i Mitropa Cup 1991.

Klubbens historia rymmer dock inte bara sportsliga triumfer, utan definieras också av de extrema ytterligheterna. Från den ofattbara tragedin vid Superga 1949 till de djupa ekonomiska kriserna kring millennieskiftet, har Torino tvingats resa sig ur askan fler gånger än de flesta andra fotbollsföreningar.

Hur ser framtiden ut för Torino säsongen 2026/2027?

Efter en tolfteplats föregående år står Torino nu inför säsongen 2026/2027 i Serie A. Nyckeln till förändring stavas Marco Baroni. Klubben har anställt honom som ny huvudtränare och skrivit ett kontrakt som sträcker sig till 2027. Baroni ansluter närmast från Lazio, där han förra säsongen lotsade huvudstadslaget till en stabil sjundeplats. Nu är hans uppdrag att implementera sin taktik och stabilisera ett Torino som släppte in för många mål i fjol.

Förväntningarna utifrån är dock lågt ställda. Inför säsongsstarten bedöms Torinos chanser att blanda sig i toppstriden och vinna Serie A vara minimala. Oddsen ligger på 251.00, vilket översätts till en vinstchans på blott 0,33 procent. Det mesta talar för att laget förväntas husera i den nedre halvan av tabellen, och säsongen beskrivs på förhand som en utmaning.

Spelschemat ger heller ingen mjukstart. Säsongen inleds hemma på Stadio Olimpico Grande Torino den 23 augusti 2026, där Milan står för motståndet. Redan veckan därpå, den 30 augusti, väntar en tuff bortamatch mot Sassuolo. Hur Baroni väljer att formera sitt lag i dessa inledande matcher kommer att ge oss en första indikation på om ”Il Toro” kan överträffa förväntningarna i år.